Hm,
Jag tänker på det hela tiden.
Även fast du tror att jag inte gör det, du tror jag har glömt.
Jag försöker verkligen, jag gör allt för att verkligen glömma.
Ibland intalar jag mig själv att jag har glömt, för en dag eller två,
sen kommer det krypandes i alla fall.
Jag vill inte, varför kan man inte välja vad man ska känna, tycka, glömma och minnas?
Om du bara visste...
Även fast du tror att jag inte gör det, du tror jag har glömt.
Jag försöker verkligen, jag gör allt för att verkligen glömma.
Ibland intalar jag mig själv att jag har glömt, för en dag eller två,
sen kommer det krypandes i alla fall.
Jag vill inte, varför kan man inte välja vad man ska känna, tycka, glömma och minnas?
Om du bara visste...
Jag har i alla fall ätit äckligt mycket julgodis och druckit julmust nu, mumma^^ Men har så ont i magen av det så det känns som jag ska sprängas både en och två gånger. Mewita ringde för ett tag sen och snackade goja, nejdå, blev glad att hon ringde faktiskt har inte gjort något på hela dagen! Ska nog ses lite senare, om hon kommer hem ganska snart dvs.
Och att det är julafton imorgon, jadu, kan inte säga annat än att jag absolut inte tänkt på det. Känns zero. Nada julkänsla. Även fast det är DÄR så känner jag det inte. Annat var det när man var liten! Pirrade ända ner till tårna en vecka innan julafton. För att inte tala om när man satt där i mormors soffa och det ringde på dörren (självklart efetr morfar "köpte tidningen") även fast man VISSTE att det var han var det kul, pirrigt. Jag vet alla mina julklappar nu liksom, eller 80% av dom, typ. Klart det är kul att få, men jag skulle nog klara mig utan julen känns det som? Oj vad jag önskar att jag inte kände så. Men just nu.
Känns ganska falskt. Alla springer runt och ler och är jätteglada. Pappa ska med till mormor och morfar också, det skulle bli konstigt om han inte följde med, men när han gör det känns det lite fel ändå. Dom ska liksom skiljas. Firar man jul med den andres föräldrar då? Jag vet inte.
Ska till farfars grav innan vi åker dit också. Längesen jag var där, när jag var liten började jag alltid gråta när jag var där. För att jag inte har någon farfar. Men jag har aldrig träffat honom så kan inte sakna honom på det viset. Mer när andra pratar om honom, det känns läskigt att inte ha träffat någon som ändå är så nära. Jag kan inte föreställa mig honom. Men han dog när pappa var typ 19, så mamma hade träffat honom några gånger i alla fall..
Nog om det.
Jag har rätt så ont i huvudet så ska lägga mig i sängen ett tag, tycka lite synd om mig själv och lyssna på musik. Äta julgodis också! Hejs.
Kommentarer
Trackback