?
Jag är relativt oberörd med tanke på den stora förändringen som kommer att ske i mitt liv inom snar framtid. Jag undrar så mycket egentligen om allting. Mest hur det kommer bli, men också hur det blev som det blev? Speciellt, var det på något sätt mitt fel? När andra varit i den situationen jag är i har jag alltid tänkt att nemas problemas, klart det inte är de yngre i familjens fel. Men nu när jag själv är där kan jag tänka för mycket ibland, det är så lätt att komma in på spåret var det mitt fel? En liten den kanske hade med mig att göra? Eller?
Hur kommer mina rum, (ja, nu är det inte mitt rum, utan mina rum, i plural. Big change!) se ut? Vilken buss kommer jag ta till skolan? Kommer jag vara lika nära mina folks' som jag är nu? Kommer dom kunna umgås som vanligt? Vem kommer jag stå skriven hos? Tänk om jag trivs bättre hos en, vad gör jag då? Ni fattar inte hur mycket som snurrar.
Jag tror heller inte att jag har fattat vad som har hänt riktigt, allt är ju som vanligt, hur ska man då komma in på ett annat spår? Det är svårt att nöta in att om en månad kommer mamma och pappa inte bo tillsammans, dom kommer vara skiljda. När det inte märks för fem öre på dom hemma? Man glömmer lätt bort det.. Jag går bara och väntar på chocken, den dagen jag verkligen fattar att allt kommer förändras och fattar;
min mamma och pappa ska inte bo tillsammans mer, dom ska skilja sig. 